- Hur länge stanner du där borta, far?
- Jeg är ännu så länge på sjukhuset.
- Men hur länge stannar du?
- Det vet jag inte.
- Har du feber, far?
- nej, det har jag inte. For närvarende är jag underkastad en speciell behandling. Den räcker kanske så där 4 - 6 veckor.
- Far, har du allt vad du behöver, pengar och sådant?
- Ja, det har jag.
- Du har således allt? Ja, men tror du snart att du kan resa?-
- Kära barn, det kan jag inte säge dig, men jag tror det inte.
- Du tror det inte?
- Tror du att pengarna kommer till Tyskland?
- Ja, det tror jag säkart. Advokaten har en gällande fullmakt.
- Forhåller det sig så?
- Ja, det gör det. Det forhåller sig så, att advokaten har en egen fullmakt at handla självständigt.
- Och du, kära far, vill du inte skriva till mig?
- Jo det vill jag gärna, men det har varit en del svårigheter, särskilt nu beträffande valutabestämmelserne. Mor vill gärna skriva till dig och fråga om der är nogot du behöver.
- Ja, jag behöver ingenting. Jag har allt vad jag behöver och jag trivs bra.
- Jag menar om du behövar köba dig någon klänning eller så?
- Ja, det skall jag göra.
- Allting sker här på fullständigt legal väg. Det behöver du inta ha det minsta tvivel om.
- Och er det så att jag också får komma till Tyskland, då du har fått pengarna?
- Hallå. - Vad är det du säger? Jag frågor om jag [da] också får komma till Tyskland?
- Du? Det kan jag inta säga ännu.
- I juni skall jag sluta skolan. Är du med på det?
- Det kan ju jag inte nu uttale mig om. Det beror ju på vad du sedan skall göra.
- Ja, då får vi skriva om det. Ja, fortsätt du till fram i juni, och sen får vi se om du kan komma hit eller inte. Men för ögonblicket vill jag inte bestämma någonting. Du kan således fortsätta som hittils, så skall vi sedermera avgöra hur det kan bli. J[a]g skal under tiden tala med min advokat.
- Är det en bra advokat, far?
- Ja, det är det. Han är obsolut tillforlitlig.
- Vad gör mama egentligen och hur står det till med hende?
- Pengarna kan jag naturligtvis inte låte stanna i utlandet.
- Nej, det forstår jag. Ja du måste forstå, at vi se saken från en helt annan synspunkt.
- Men det vil jag påpeke. Ni behöver inte ha det ringaste tvivel, för allting är i bästa ordning.

- Är det alldeles säkert att du får dem också?
- Ja, det behöver du inte ha det ringaste tvivel om. Du förstår att man måste underkasta sig bestämmelserna och jag kan inta ha något konto i utlandet, det är ju alldeles klarrt. Ja, mitt barn, din mor besöker mig nästan dagligen. Hon har det besvärligt i det kyliga vädret och den barbariske kyle som råder.
- Ja för närvarende har vi lov i skolan.
- Är du i Stockholm. [Ja, jag är här i Stockholm].
- Jasså, du är i Stockholm. Ligger skolan i sta'n?
- Nej, den ligger ungefär 20 minutter från sta'n. Men det är vackert här, far. Bare man kommit bort ifrån staden så där 10 minutter, så tror man inte ens att man är i stadens närhet. Det er underbart här, far. Ja, kära far, det er så vackert här och i förgår började det först att snöa. Förut har det inte varit någon vinter.
- Jasså, har det inte varit det. Vi har nu den strängaste vinter här.
- Ja, det är ganska märkvärdigt här. I Spanien och andre länder hör man ju att det har varit förskräckeligt, men här har det inte varit någon ännu. Och här är det inte kallt, som man kanske skulle tro. Inte alls.
- Trives du bättre än i England?
- Ja, mycket bättre. Människorna äro mycket vänliga och rara mot mig, mycket vänligare än i England.
- Ja, engelskmännen äro littet svårtförståeliga. Kan du någon svenska?
- Ja, det kan jag.
- Men du har väl inte glömt ditt modersmål?
- Nej, nej far.
- Ja, addjö, kära barn. Jag och mor hälsa dig så mycket. Hun är säkert okucklig över att hon inte kunde vara här nu. Vi skriver utförligt till dig så snart som möjligt och hoppas att du skall ha det bra.
- Ja, pappa, jag önskar dig detsamma. Adjö, papa och lev väl.
- Adjö.